Quite amazed.

When I got a question from a twitter friend why my blog was in Swedish…..
Erhummmm cuz I am Swedish….
And I didn’t believe anyone non Swedish would read it…
But since we now have a book club * laughs* the posts about the book club will be in English. But not the rest.. Sorry u need to use google translate for that…. Ha ha
The book is…….
I forgot…..
Book of ice and fire i think…. Need to check…..
Ok I’ll start the reading this week.
Updates to come…..

Merry Xmas

Fast i träsket

Jahapp
Jag som undvikit det.
Medvetet och envist.
Jag skulle inte bry mig om twilight filmerna.
Har böckerna som ljudbok men vägrat lyssna.
Fattade inte Hypen.
Så gick den första på tv igår.
Twilight.
Men OJ DÅ
Så var jag fast i träsket.
Jag var så kissnödig att jag satt och hoppade men var tvungen att vänta till pausen.
Toppen.
Tur att jag började kolla nu när alla är ute så jag inte behöver vänta på fortsättningen.
Ikväll blir det twilight maraton för mig !!!!
FASIKEN med.

Sankta lucia.

Eller nåt.
Körde iväg lucian Myra till kyrkan i morse 7:30.
Tänk nu har jag varit inne i en kyrka en gång och utanför en gång. På mindre än tre dagar.
Huuuu man skulle kanske vara rädd.
För blixten menar jag.
Har klarat mig ännu så länge.
Sötaste Lucian var det iallafall. Eller tärna skulle hon vara i kyrkan. Sen lucia mitt på dagen när de skulle gå på nåt företag.
På torsdag när det är lucia för föräldrarna är hon tärna igen. Så jag får inte se henne som lucia. SUCK !!!
Julen kryper närmare huset på stenvägen och jag har väl inget annat val än att släppa in den.
Men det känns typ inte som jul.
Vi saknar för många i vår omkrets för att julen ska kännas på riktigt.
Men men så är det ju ibland.
Här är den lilla Sankta Myran

Lilla Astrid.

Det känns som om lilla loppan hittat sin plats i huset.

Ooops

Vi skulle ju vara klara nu.
Det räckte !!!
Inte en till.
Inte en endaste liten till.
Meeeen….
saker blir inte alltid som man tänkt sig.
Den lilla gosigheten.
Doften !!!
Att borra in nosen i nacken och bara känna harmoni.
Fast man vet att man har kanske 18-25 år framför sig. Så är det ju såå underbart.
Sååååå
Vi råkade få en ny familjemedlem idag.
Välkommen Astrid.
Musens helt egna KATT

Sop polisen.

Denna lilla folder låg i brevlådan på min arbetsplats häromdagen.
Och nu har jag lite undringar.
1: vem granskar mitt avfall ? Är det en speciell avfallsfranskare som anställts till detta högtidliga tillfället.
2: hur vet du att det är MITT avfall ? Eftersom det är lägenheter. Då betyder det kanske att du ligger i buskarna och spanar in när jag slänger mitt avfall för att kolla just det JAG slänger.
3: har du några synpunkter på mitt avfall ? Typ ska du börja ifrågasätta om jag kanske har lite väl mycket mens. Att tampongerna är lite väl många i antal. Eller att du går på som värsta Anna Skipper och börjar ifrågasätta mitt val av middagar.

När man öppnade folderns stod det bara hur man sopsorterade bäst.
Ok det köper jag. Den infon behöver kanske friskas upp ibland.
Men skrämseltaktiken som fick mig att börja spana över axeln när jag gick till soprummet. ”Kollar han mig nu ?? Har jag verkligen gjort ALLT rätt så han inte kommer efter mig som en rabiat kommunarbetare”
min milda dos av schizofreni fick fullt utlopp där ett tag.
Men man kan ALDRIG vara säker.
Sop mannen SER dig !!
(och mig)

Äntligen.

Kom fortsättningen i Christopher Paolinis serie!!! Inheritance.
Och som jag längtat !!
Som det Sanna fantasy fan jag är är det en högtidsstund när det släpps en ny bok i de serier jag gillar.
Som när ”the omen machine” av Terry Goodkind kom. Jag satt med fingret på beställa knappen i samma sekund den kom.
Nu är det ju så att jag ljudböckrar böcker.
Främst för att jag aldrig har tid att sitta och läsa och för att jag kan ”läsa” medan jag jobbat.
Det verkar som om att lyssna på böcker räknas som ”fusk” av vissa.
Men men men jag fattar inte.
Jag har hört boken. Varje ord
Jag KAN innehållet.
Om jag skulle läst boken hade den varit slut på en femtedel av tiden det tar att lyssna på den.
Jag är en ofantligt snabb läsare.

Tillbaka till Inheritance.
Den börjar bra i sann Paolini anda.
Man kommer direkt in i handlingen och efter tio minuter ”känner” man alla personligheterna.
Draken Saphira med sin klokhet och stora gröna ögon. Svärdet brisingr med sin kraft. och inte minst Eragon.
Filmen som kom 2006 Eragon tycker jag är en vek kopia. Men helt ok. Fick saknar jag fortsättningen eftersom den slutar typ mitt i.

Och det är som att träffa en gammal vän. Och jag njuter varje sekund.
För er som ännu inte läst nåt av Paolini rekommenderar jag att börja från början med:
Eragon
Den äldste
Brisingr
Och nu då Inheritance denna finns inte på svenska ännu.
Jag som lyssnat på böckerna både på svenska och engelska tycker helt klart att de förlorar lite av sin styrka när de översätts.

Christopher Paolini född 17 november 1983, är en amerikansk författare känd för serien Arvtagaren.
Om författaren:
Han är född i södra Kalifornien men växte upp i Paradise Valley, Montana. Christopher Paolini var redan vid tidig ålder inne på skrivandets väg och läste mycket. Favoritförfattare var exempelvis David Eddings, och Ursula K. Le Guin[1]. Han började vid femton års ålder skriva på sin debutroman Eragon. Vid 19 års ålder toppade han New York Times lista för bästsäljande författare. Paolini undervisades under hela sin uppväxt i hemmet som ligger i Montana, vars landskap sägs vara det som har gett näring åt hans detaljerade beskrivningar av Alagaësia. Eftersom hans föräldrar drev ett eget förlag, valde de att publicerade boken själva[2]. Det var dock först efter att författaren Carl Hiaasens svärson läst boken och fick sin förläggare att lägga märke till den, som Christopher Paolini fick sitt genombrott

Text från Wikipedia.

What to do ???

När jag skulle hämta Mus i skolan fick jag inte honom med mig hem.
Han stack hem med en kompis.
Myra skulle ju till efterskolan och prata med Jesus eller vad det nu är hon gör där.
Så en mamma blev solo.
Hela fm jobbat som en GNU för att få klart de beställningar som väntat längst. Med vetskap om att när barnen väl är hämtade blir det inte en sekunds jobbande.
Så blir det antiklimax !!
Inga barn inget att göra !!!!
Passade på att handla på Willys.
Alltid trevligt att kunna göra det utan en son som KRÄVER att vi ska HEM.
In en sväng på Media Markt och köpte min julklapp från mamma.
Men nu då ??
Jo jag har hunnit sätts deg till lussebullar med.
Men det känns ändå som om jag är totalt sysslolös.
Stackars mig.
Som man hänger upp sina dagar på barnens hemkomst.
Och så har man plötsligt inga barn.
Nåja Mus ska hämtas om en halvtimme så jag överlever kanske !!!
Och min julklapp ?!?!?!
UNDERBAR !!!
Ett 70-300 objektiv.
Fotolustan kom med ens tillbaka.
Men jag har ändå inget att göra i en HEL HALVTIMME.

Modet kom tillbaka

Äntligen !!
För tre veckor sen stals Myrans självförtroende helt av en allvarlig incident i skolan. Det som tagit oss TRE år att bygga upp försvann som en blixt.
Idag är det som om hennes oro fått ro.
Hon väljer att GÅ hem från skolan själv.
Kan låta trivialt.
Jag vet.
Men denna lilla oroliga själ har bara inte klarat av det.
Det lossnade nu i höstas men efter det som hänt i skolan slutade hon våga.
Hon slutade våga mycket kan jag säga.
Inget av det mod hon byggt upp fanns kvar.
Idag berättade hon kavat för mig att jag minsann inte behövde hämta henne.
Jag såg nog ut som en fågelholk.

Jag tror att hon iochmed samtalet igår fått tillbaka gnistan.
Hon har tvivlat på allt. Hon var rätt säker ett tag på att storasyster var död och att jag inte berättade det.
Men nu vet hon att så är det INTE.
Och så kom spunken i henne tillbaka !!!

LoppMyran i egen hög person.